Arch Motorcycles

Trender kommer och går, ett faktum som inte minst är sant när det handlar om Hollywood-kändisars beteenden och böjelser. En för tillfället utmärkande trend är motorcykeln och på var och varannan uppfart i Beverly Hills står minst en hoj. Standardcyklar fungerar skapligt men helst ska det handla om specialbyggda customs.

Det finns dock några skådisar som faktiskt är hojåkare på riktigt. En av dem är Tom Cruise som körde en hel del av stuntscenerna i de olika Mission Impossible-filmerna själv. En annan är Keanu Reeves.

Nyss fyllda 52 har motorcyklar varit en del av megastjärnas liv sedan nästan så länge han kan minnas.
– Även om jag har en bil, en Porsche ­Carrera 4 från 2013, så står den mest i ­garaget, berättar Keanu. Hoj kör jag däremot i princip varje dag, även om det regnar (för det gör det ju ofta i LA. Eller? reds. anm.). Jag är nog en av få i Los Angeles som faktiskt till och med gillar att köra i regn.

Vi sitter i skuggan i drivers loungen på Goodwood där Keanu är på plats med Gard Hollinger. Tillsammans driver de Arch ­Motorcycles och hojen som Keanu nu kör är samma exemplar som jag för några veckor sedan hade nöjet att köra i Los Angeles (se nästa uppslag). Och även om filmstjärnan bara har en bil så har han desto fler motorcyklar. En klok man med andra ord.
– Min första hoj var en KLR 600 som jag köpte när jag var 22, minns Keanu. Jag hade varit i München på inspelning och en tjej där som jobbade med ljussättning hade en enduro som hon lärde mig att köra. Sedan var jag fast och köpte Kawan direkt när jag kom hem. Den körde jag med ett tag innan jag köpte min första Norton, en -73 Commando Roadster som jag fortfarande har kvar. Sedan dess har det blivit tre Nortons till, alla Commando.

Reeves garage innehåller inte bara Nortons. Det har blivit en tradition att köpa en ny motorcykel varje gång han är bortrest längre perioder för filminspelning, mest för att ha något att köra på på plats. Inte alla har varit keepers och på det lokala Craigslist (som Blocket) flyter det runt flera ex-Keanu, bland annat en GSX-R 750 från -88 och en Guzzi T3 från -73.
Det var 2006, när han letade lämpliga delar för att bygga om ett annat inspelningsfynd, en Harley Dyna Wide Glide, som hans väg kom att korsa Gards.

Gard Hollinger, som några kanske känner igen från Discoverys ”Great Biker Build Off”, driver den i sammanhanget välkända LA County Choprods. Keanu, som ledsnat på Harleybygget, bad Gard att bygga om den åt honom. Dock med mycket specifika krav på hur resultatet skulle se ut – i allt väsentligt en amerikamotoriserad version av, just det, en Norton Commando.
– Det var nog det mest utdragna ­byggen jag varit med om, berättar Gard. Keanu, som skulle vara med i varje steg av bygget, var ­mestadels borta på inspelning så det tog en evig tid. För mig var det första gången jag byggt en hoj där ­kunden verkligen haft specifika och ­detaljerade synpunkter om precis allt. Det var någon gång under denna process som Keanu föreslog att vi borde göra detta ­ordentligt, att bygga hojar och sälja dem. Och mitt svar var alltid ”vi bygger klart denna först och ser hur den blir”.
Och motorcykeln blev klar, ganska lagom till den amerikanska lågekonomin 2011, men både Keanu och Gard blev så pass imponerade av känslan i en lätt och hanterbar hoj med en mustig V-twin som faktiskt var en riktig körmaskin.

– Jag var kanske negativ, inte minst på grund av ekonomin, men Keanus entusiasm gick inte att råda bot på och resultatet ser vi här – Arch Motorcycles.
– Lite negativ, upprepar Keanu frågande? Snarare superanti. Men när jag fått korn på något så ger jag mig inte i första taget.

Kombinationen av Gards erfarenhet och Keanus entusiasm, samt finansiering, bar frukt och 2015 lanserade Arch Motorcycles sin första modell, KRGT-1.
– Det var några saker som vi fick rätt från början, funderar Keanu. Kombinationen mellan en stor amerikansk twin och ett chassi som verkligen gick att köra var speciell, lite liknande men ändå helt skilt från hur det är att köra exempelvis en Ducati Diavel. Att bygga en posörhoj att glida runt mellan barerna på har aldrig varit aktuellt.

Det första som hände efter att beslutet om att börja bygga motorcyklar var att hitta på ett namn. Keanu föreslog tidigt Arch, som på svenska betyder valv (som i brovalv) eftersom det står för styrka, stabilitet och för något som binder ihop två punkter. Gard ­gillade namnet, fast av andra orsaker.
– Jag gillar grafik, ler Gard. Arch har fyra bokstäver och det går att leka med ordet på många sätt.

När namnet väl var spikat blev nästa steg att hitta en lämplig fabrikslokal. Även om många delar köps in från underleverantörer görs mycket av dem själva varav 200 delar bara i fräsen eller vattenskärmaskinen. Ett ­exempel är svingen på KRGT-1 som börjar sitt liv som en aluminium men 17 timmar ­senare är en skulpterad och anodiserad pjäs på åtta kilo. Ett annat är kåpan för primär­transmissionen som ämne väger 34 kilo varav det mesta ryker i fräsen.
– Här går CNC-fräsen tolv timmar om dagen och sex dagar i veckan, berättar Gard. Vi köper in aluminium för tre dollar per kilo och säljer skrot, alltså spån, för 50 cent. Och vi säljer MYCKET spån.

Att bygga motorcyklar som helt ärligt kan sägas vara den amerikanska motsvarigheten till Bimota eller Brough Superior är ingen lätt bedrift. Det krävs öga för detaljer, en snudd på galet hög nivå när det gäller kvalitet och finish samt research, massor av research.
– De senaste två åren har vi rest otroligt mycket, förklarar Keanu. Vi har varit hos ­Ducati, Ferrari och Bimota men också hos ISR i Sverige. Vi käkade middag hemma hos Acke i Tullinge hälsade på hans getter. Nu senast var vi hos Norton i England och ­kikade lite på deras V4 1200. Imponerande hoj och man blir ju faktiskt lite inspirerad.

I skrivande stund har Arch Motorcycles byggt sin nittonde hoj vilken nu är klar att levereras. Kunderna finns över hela världen, nummer 19 ska till Malaysia, och KRGT-1 har hittat till ägare i bland annat Ryssland. Beställer du en idag, och betalar 15 000 dollar i handpenning, står det två spekulanter före i kö innan bygg- och leveranstiden på cirka 90 dagar börjar ticka.
Med till Goodwood är inte bara standardmodellen, om uttrycket tillåts, i två exemplar utan också en tredje – ­Goodwood ­Experimental.

– Det är en prototyp för en sportigare modell, säger Keanu nöjt. Den kommer att byggas i en begränsad serie på tio hojar och få S&S senaste motor på 124 kubiktum. ­Samtidigt håller vi också på att uppdatera KRGT-1, en second generation. Vi lär oss hela tiden och allt vi snappar upp för vi tillbaka in i motorcyklarna. Det är en del av det roliga, en kreativ process och en affärs­verksamhet på samma gång.

Den nya hojen kommer att skräddarsys för respektive kund även om den i grunden, likt KRGT-1, är en serieprodukt.
– Det är ett tänk som kommer från bil­världen, menar Gard. Bugatti exempelvis gör på samma sätt. Man bygger en relation med kunderna och ger dem exakt vad de vill ha.
För dig som vill veta mer om Arch rekommenderar vi archmotorcycle.com där du hittar KRGT-1 men också S1 samt dels superstygga Method 143 på 2 340 kubik. 

Vad får du om du tar en bunke och häller ner en två liter stor V-twin, fjädring och bromsar från Öhlins och ISR, kolfiberfälgar samt över 300 timmar i CNC-fräsen och låter det jäsa i 90 dagar? Vi kan visserligen fantisera fram en hel del roligt men i just detta fall lystrar resultatet till Keanu Reeves bakverk till KRGT-1.
Hojen passar bäst i powercruisersegmentet och är trots Harley-motorn (nåja, S&S) inte någon custom, även om chassimåtten med en hjulbas på långbenta 1 727 millimeter och 127 millimeters försprång indikerar att det inte precis är en renodlad sporthoj.
KRGT-1 svänger dock betydligt bättre än vad chassimåtten och det 240 millimeter breda bakdäcket först signalerar. Det är inte förrän fegranden är nästan helt borta som avgassystemet tar i på höger sida.

Motorn från välkända S&S är på strax över två liter och milt långslagig. Givetvis försedd med insprutning klarar den i dag Euro4-kraven vilket också syns i bränsleförbrukningen. Normalt för hojar av denna typ är att man behöver tanka i varje gathörn, här kommer vi 32 mil på 19 liter. Och med KRGT-1 är det faktiskt också fullt möjligt att köra non stop till soppatorsk då komforten, inte minst tack vare öhlinaren bak, är långt mycket bättre än vad man kan förledas att tro.
Ljudkulissen från det korta avgassystemet är respektingivande och motorn svarar hungrigt på gasen. Via en koppling från ­Bandit leds varje enliters kolvslag till en ­sexväxlad låda från Baker. Det hade dock räckt med tre, vrid finns det i överflöd och i 100 km/h lufsar vi fram med blott 2 200 varv på den minimalistiska instrumenteringen.

Med ett varvstopp på 5 800 varv blir den teoretiska toppfarten hela 260 km/h. Inte något jag testar om det går att uppnå här och nu, LAPD skulle knappast uppskatta det. Men jag kan konstatera att ISR-bromsarna (ABS finns som tillval) fungerar ypperligt och att det finns en god tanke bakom den långa hjulbasen. 

 

Annons

Annons

Senaste utgåvan

Annonser

%d bloggare gillar detta: