Annie nöjd efter tävling i Chile

Här nedan delar av Annies egen rapport:

Nu har jag kommit i mål, på en 22:a plats med en lätt svullen hand. Jag känner mig mycket nöjd med min prestation, körningen har funkat kanon och jag har kännt mig otroligt stark varje dag.
Som vanligt är det att ”om inte om” hade funnits så hade jag varit topp 15, men motorras och lite andra tekniska strul ingår i omständigheterna vid långa rallyn.

Men jag har haft otrolig hjälp och backup här.
Luis Eguiguren som lånade mig sin gamla XR400 (som han körde Dakar 2002 med) hade ordnat med hjälp från Honda Chile, så jag fick dela team + mekaniker med deras toppförare Fransisco ”Chaleco” Lopez, följebil (som kom och räddade mig när motorn hade rasat), samt däck+mousse. Dessutom lånade Luis bror ut sin motor så att jag kunde fortsätta tävlingen.

Kände mig som en riktig fabriksförare!

Redan första etappen gick kedjestyrarna sönder, så kedjan ”tuggade” på ramen och växelföraren vid varje gupp… och det var rätt många.

Nästa dag, etapp 2, slog jag runt framlänges i djupa sand whoops och lyckades på något obegripligt sätt kila in hela vänster underam mellan bakhjulet och svingen – utan chans att komma loss. Låg fast till två förare kunde lyfta och snurra bakhjulet så armen lossnade. Handen var dock illa klämd och svullnade upp som en ”boxhandske” och det gjorde riktigt ont att hålla i styret. Men jag fortsatte. Jag tycke dock att hojen var otroligt trött och sanden var riktigt jobbig att köra i när det inte fanns något morr i motorn, framhjulet bara plöjer.

Så det var inte helt oväntat när jag efter ca halva tredje etappen tappade draget i motorn och den stannade – ingen kompression.

Sen började uppkörningen bak i fältet, fjärde etappen startade jag som 35:a tror jag och gick i mal som 19:e. Det var en underbar sträcka i bergen, kors och tvärs på smala, slingriga och luriga grusvägar och spår.

Etapp 5 var den bästa, först över en stäpp med sandspår och lite buskage. Nästan bara gps-navigation för roadbooken var katastrof, men jag lyckades pricka alla waypoints.

Sista dagen, etapp sju, var också ganska rakt fram och full fart, men med lurigheterna av flodspår och farliga fåror som korsade ökenplatån.

Vid målet undrade jag var alla var… jag förvantade mig att se alla snabba KTM 640, 525, etc. Men jag hade kommit in som 14:e! Helt ofattbart! Totalt blev jag alltså 22:a.

Vid prisutdelningen blev det vild salsafest uppe på scenen och var den roligaste ”After Rally Party” jag varit på.