​Provkörning: Kawasaki Z 300

När den nya marknaden för A2-motorcyklar tågade in var det främst sporthojar som låg i fokus. Heavy Industries var tidiga med sin 300-kubiks Ninja men i dag är segmentet proppfullt av modeller som KTM RC 390, Yamaha R3 och Honda CBR300/500 R. Frånsett KTM 390 Duke har det däremot inte varit lika gott om streetfighters, något Kawasaki blev de första att uppmärksamma.
 
Nya Z 300, lillebror till Z 800 och Z 1000 med vilka en den delar flera designdrag, baseras på Ninja 300. Så gott som alla komponenter har burits över från sportmodellen, endast saker som lykta och styre skiljer.

Motorn är en parallelltwin på 296 kubik. En väl beprövad konstruktion med en aning toppig karaktär men som fortfarande gör hojen lättkörd på låga varv. Effekten räcker gott och väl till för svenska vägar, med fin gång både i stan och på landsväg. För motorväg efterfrågar vi dock en högre sexa, motorn varvar nämligen väldigt högt kring 100 km/h.
 
Ljudet är mindre charmigt, närmare en symaskin än en motorcykel. Överlag är dock Z 300 en tyst maskin och även om det finns vissa vibrationer högt i registret så är det inget som direkt stör.
 
Den sexstegade växellådan arbetar
utmärkt. Däremot fungerar kopplingen mindre bra, den börjar greppa väldigt långt ut och med kort spann vilket gör den svårdoserad.
 
Chassit är smidigt och välfungerande. Fjädringen sköts av konventionell gaffel fram och enkeldämpare bak, mjuka och mångsidiga till sin fabriksinställning.  Frambromsen har en nybörjarvänlig dosering med mjuk känsla men kräver en hel del handkraft för maximal bromsverkan. ABS går inte att stänga av och den har bara ett läge.
 
För mina 190 centimeter påminner förarpositionen om den hos en monkeybike. Det finns dock förvånansvärt gott om plats för benen och den låga sadelhöjden underlättar för kortare förare. Den avslappnade ergonomin i kombination med det vida styrutslaget gör Z 300 lätthanterlig. Stadsmiljö är hemmaplan för den nya Z-modellen. Men den är även kompetent nog för slingriga landsvägar – speciellt om du gillar att växla. Men likt de flesta motorcyklar av den här typen är vindskyddet obefintligt.
 
Även instrumenteringen har ärvts från Ninja. Här finns analog varvräknare, bensinmätare, ECO-symbol som indikerar bränslesnål körning, med mera. Vi saknar dock växelindikator. Alla reglage fyller sin funktion väl och finishen känns hög. Tyvärr kan dock varken broms- eller kopplingsgreppet regleras.
 
En av de mer imponerande faktorerna med Z 300 är dess bränsleförbrukning. Efter att ha kört den i 25 mil behövde jag endast tanka 6 liter. Det ger en förbrukning på 0,25 liter/mil! Till stor del var körningen i stadstrafik och vid sportigare landsvägskörning ökar förbrukningen till 0,4 men det är ändå en imponerande siffra.
 
Z 300 är ett bra alternativ för dig som letar efter din första motorcykel och vill ha en streetfighter. Men den lämpar sig minst lika väl för dig som vill ha något roligt att pendla med till och från jobbet utan att behöva betala många kronor för bensin. 

Annons

Annons