Provkörning : Indian Springfield

När man pratar om amerikanska motorcyklar tänker alla vanligtvis enbart på ett märke. Men om vi tar av oss skygglapparna och breddar våra perspektiv då? Det finns inte många fler  alternativ, men ett givet kommer vi att tänka på och det är Indian – en tillverkare med svenska rötter. Året var 1900 när George M. Hendee och Oscar Hedström startade fabriken. Oscar härstammade från Åkarp utanför Malmö. Indian presenterade en rad med innovativa lösningar på sina motorcyklar vilket ledde till fina försäljningssiffror. Men 1953 upphörde tillverkningen och Indian föll i glömska tills Polaris klev in och satte märket på kartan igen för sex år sedan. Därefter har det hänt mycket.

Vi tar plats i sadeln på Indian Springfield, en ny version skapad på tillverkarens lyxigaste plattform. Direkt lägger vi märke till dess bastanta former. Den här indianen är en stor motorcykel. Till och med vikten som hamnar nästintill 400 kilo. Första tanken är givetvis att den enorma vikten skulle göra motorcykeln svår att starta med från stillastående, eller att häva upp den från stödet. Men Indian har gjort någonting väldigt rätt och så fort du börjar rulla försvinner dess vikt någonstans och till och med krypkörning känns förvånansvärt enkel. Det om någonting hjälper vid stadskörning och med en prislapp på 276 900 kronor är det här inte motorcykel du vill lägga omkull. 

Indianens luftkylda v-twin på 1811 kubik  är ett under av vridstyrka. Motorns vridmoment är markant alldeles från tomgång. Redan vid 2 100 varv når motorn sin vridmomentstopp på 135 newtonmeter. Indianen har en sexväxlad låda, vilket känns onödigt. Med det starka vridmomentet skulle tre växlar räckt gott och väl. Motorn vibrerar knappt alls. Körställningen är avslappnad men det stora kåpglaset orsakar väldigt högt buller och vindbrus i hjälmen, oavsett längd på föraren. Tur är att kåpglaset monteras av på mindre än en minut. Efter att kåpglaset avlägsnats försvinner vindbrusets störande ljud helt. 

Om provkörningen skulle körts helt i torrt väder hade nog Indian Springfield fått idel lovord. Men så blev det inte riktigt. ­Delar av körningen skedde i regn. Vid ­acceleration upp till motorvägsfart med en passagerare bakpå hade Indianen svårt att få ner fästet. Det släppte så plötsligt att jag trodde det var kopplingen som gav upp. Jag blev förvånad och testade på nytt, fast denna gång utan passagerare. Indianen spann fortfarande loss på treans växel med väldigt lite gaspådrag. Till en köpare av modell­en ­rekommenderar vi att genast byta ut bakdäcket. Dunlop America Elite gav upp greppet redan på treans växel vid mjuk ­acceleration i vätan och jag törs inte tänka på vad som skett om jag hade gasat hårdare. 

Annons

Annons

Senaste utgåvan

Annonser

%d bloggare gillar detta: