Ducati Monster 821

Det gick inte många månader från att Ducati lanserat Monster 1200  till att de släppte lillebror 821. Vi fick umgås med nykomlingen under ett par dagar längs de kurviga vägarna utanför Bologna, alltså på Ducatis hemmaplan. 

Uppgraderingarna jämfört med 796 är många. En ny både lättare och styvare främre ram bultad i topplocken har ersatt den gamla diton och hjulbasen har ökat från 1 450 till 1 480 millimeter, viktfördelningen är dock samma med 47,5/52,3 procent fram/bak. Aluminiumsvingen har blivit dubbel­sidig och trots att tanken ökat med fyra liter till 17,5 har tyngdpunkten blivit lägre. 

Med den justerbara sadeln på lägsta nivån,  785 millimeter, är höjden mitt mellan 770 som 696 hade och 800 som var motsvarande för 796. I högsta läget blir sadelhöjden 810 millimeter men kan bli så låg som 745 med en tillbehörssadel – bra för kortbenta och nybörjare. Sadeln är dessutom tjockare än förut vilket tillsammans med ett styre som är flyttat bakåt/uppåt jämfört med 796 ger en mer avslappnat och komfortabel körställning, trots att den fortfarande är sportigare än många andra cyklar i samma kategori.

 

Motorn ger ifrån sig ett skönt muller vid start och låter ”lagom” högt. Det är andra generationens 11-graders Testastretta från Hyperstrada och Hypermotard som i ­Monster-utförande lämnar 89 newtonmeter vid 7 750 varv och 112 hästkrafter vid 9 250 ­– ett uppsving på 25 hästkrafter mot 796.

Motorn matchar motorcykeln bra och effektkurvan är jämn. Vi kör mestadels landsväg och jag upplever aldrig att det saknas effekt, även om motorgången är väl hård på lägre varv vilket ger upphov till en del vibrationer som framför allt känns i styret.

Likt Monster 1200 finns tre körlägen – Sport, Touring och Urban – varav det sistnämnda reducerar effekten till 75 hästkrafter. Touring ger full effekt men ett mildare gassvar än Sport. Personligen föredrar jag ­Touring vid vanlig körning.

Förutom mappning så ställer även den åttaläges traction controlen om sig beroende på körläge. Detsamma gäller ABS:en med sina tre lägen. Givetvis kan dessa dock ställas in separat för den som önskar, det går även att göra under färd så länge som gasen är på tomgång och man inte bromsar. 

Precis som Panigale 899 inte fick ärva varken enkelsving eller TFT-instrumentering från 1199 fick inte Monster 821 den kristallklara skärmen från Monster 1200. Instrumen­teringen är dock tydlig och lätt­avläst, tyvärr saknas växelindikator vilket ­visserligen kan anses vara ett skönhetsfel men man kan ju fråga sig varför?  

 

Våtkopplingen är lättmanövrerad och jag gillar att den har vajer då det ger bättre känsla. Plus i kanten för att det är en slirkoppling, det är både säkrare och ger en trevligare körupplevelse. Den sexväxlade lådan är lättarbetad och utväxlingen passar aktiv körning på småvägar perfekt. Friläget kan dock vara lite svårt att hitta. 

De svindlande bergsvägarna bjöd på gott om tajta hårnålar, perfekt tillfälle att testa bromarna med andra ord. Fram hittar vi dubbla 320 millimeter stora skivor och ­radialmonterade Brembo-ok, bak en enkel skiva på 245 millimeter och ett tvåkolvsok och den lättdoserade bromskraften räckte till i alla lägen, osvsett om det var inne i staden eller på motorväg. ABS:en skötte sitt jobb utan anmärkning.

Framfjädringen består av en 43 milli­meters USD-gaffel från KYB. Den är ganska mjuk men gör sitt jobb bra vilket är tur eftersom den inte är justerbar. Bakdämparen från Sachs är dock fullt justerbar vilket gör det lättare för dig som är tung eller gärna skjutsar att få en bra balans i motorcykeln. 

Jag upplevde chassit som mycket väl­balanserat och efter ett långt körpass känner jag mig inte trött utan snarare sugen på mer, trots avsaknaden av vindskydd. Den slimmade framlyktan gör nämligen inte mycket för att styra undan luften från överkroppen. Det enda jag egentligen kan anmärka på förutom vibrationerna är att det är trångt om plats för fötterna, något vi även kritiserat på Monster 1200.

821 är en naken och muskulös hoj som på ett värdigt sätt axlar manteln från tidigare Monster. Användningsområdena är många och den fungerar till både rena ­nöjesturer och vardagspendlande till jobbet. För längre resor rekommenderas tillbehörsrutan samt någon av de bagagelösningar ­Du­cati tillhanda­håller. Givetvis finns det även ­rejsigare tillbehör, bland annat massor med kolfiber och ett helsystem. 

Ducatis målsättning har varit att bygga en motorcykel som ska kunna användas till det mesta och jag vill påstå att de lyckats bra. Med 821 har Monster-familjen fått en ny och mycket trevlig medlem.  

Plus: Modern design och funktion ­samtidigt som Monster-generna ­förs vidare. Stark motor.
Minus: Vibrationer, trångt för fötterna.

Publicerad i Bike nummer 9 2014
Text: Stig-Roar Martinsen
Foto: Ducati

Annons

Annons

Senaste utgåvan

Annonser

%d bloggare gillar detta: