Senaste aktivitet

"TMax500" har kommenterat på "Kökörning inte farligare än annan körning"

Honda VFR 800 FI

Test

Hondas touringhoj bevisar sig fungera lika bra som tourer som för att gasa av sig på bana. Är det en sportsupertourer?

VFR kom 1986 som efterföljare på den kanske inte helt genomlyckade VF-serien presenterad redan 1982. När den nya modellen VFR 750 presenterades hade Honda bytt i stort sett allt utom motortyp, antalet hjul och kubikklass. Modellen blev snart en favorit och nu idag, 21 år senare, står VFR stadigt kvar med båda hjulen i Hondas modellprogram.

 

När modellen för fjärde gången uppdaterades gjordes det med besked. Den första uppdateringen kom redan 1988 med endast några små justeringar som hjulstorlekar och kosmetika. Därefter låg uppdateringarna sammanslagna med med generationsskiftena 1990 och 1994. Den tredje generationens VFR kom således 1998 med kanske fler uppdateringar än tidigare sammanlagt. Klyschigt kanske, men VFR genomgick en större förändring och kunde kallas »en helt ny motorcykel«. Det var den största revideringen och uppgraderingen av modellen sedan lanseringen.

Mycket av den avancerade tekniken kom ifrån racermodellen RVF 750 RC 45. Det talades i vissa ringhörnor om att den nya VFR, nu med åttahundra kubik, var en vardags-RC45.

Men även om mycket av det tekniska arvet kom från racingsidan och både motoreffekt och vridmoment ökats markant, var det inte alls fråga om någon supersporthoj. Konceptet som sådant hade ifrån modellstarten varit lutat åt sportig touring och det höll med råge än. VFR 800 var absolut lämpad för touring. Både förare och passagerare fann sig tillrätta och trivdes.

I dagsläget är VFR ansedd som kanske en av, oavsett årsmodell, sin samtids mest potenta sporttouringhojar. Du får en hoj som tar dig bekvämt till det roliga resmålet utan att ha lämnat körglädjen hemma. Ha kakan och ät den.

Det sportiga i modellen gjorde sig gällande i motorkaraktären och i väghållningens ypperliga egenskaper. Sedan modellåret 1990 var VFR utrustad med enkelsving som ett arv ifrån Hondas, då två år gamla, superraciga VFR 750R RC 30. Enkelsvingen gav möjlighet att dra avgasröret närmare hjulet och med det möjliggöra en generösare nedläggningsvinkel.

 

Med kylarna upplagda på sidan av motorn vann man två saker. Det ena var att kylningen blev effektivare tack vare luftflödet runt cylindrarna och att hjulbasen kunde göras kortare. Detta tillsammans med en brantare gaffelvinkel och att man flyttat fram tyngdpunkten på motorn gjorde att motorcykeln blev mer snabbstyrd och mer stabil i hög fart. Och hög fart ja... Skall vi flytta samtalsämnet från teknik och teori kan vi börja med känslan och farten.

De som kör en VFR för första gången säger nästan alla att den känns sävlig och trött. Då har de nog bara glömt slå ett öga på hastighetsmätaren. Det är mycket lätt hänt att du gasar iväg och söker det där överväldigande öset och den kittlande accelerationen. Den finns där, den bara inte känns så tydligt som på motorcyklar med spetsigare effektkurva. Detta gör att du förr än du anar är uppe i högre farter än du avsett.

Trots det pretentionslösa och kanske lite tama utseendet kan VFR 800 prestera bra siffror på båda bana och strippen. Vad sägs om låga elvor på 402 meter med en standardhoj? En CBR900RR av samma årsmodell gjorde där lite bättre tider; höga tior.

Till VFR 800 har det under åren kommit en uppsjö av tillbehör för att främja både touringegenskaperna som de sportigare. Många väljer att häkta på ett slip-on och lite kolfiberdetaljer, medan andra klämmer på en högre vindruta, värmehandtag och kanske ett par färgmatchande eftermarknadspackväskor.

Den som idag är ute efter att hitta sig en VFR 800 har ofta flera att välja på, detta beror alltså inte på att VFR 800 skulle vara en impopulär motorcykel, för det är den inte. VFR 800 är en av Hondas topp fem sålda motorcykelmodeller, med en försäljningstotal på 568 enheter bara i Sverige under åren -98 -01. Det är ganska många för en hoj som inte riktigt kan bestämma sig för om det är en sporthoj eller en tourer. Eller båda.

 

Publicerat i MC-Nytt nummer 5 2008


Detta är ett material som kommer från tidningen MC-Nytt. Tidningen startades redan 1959 men 2013 lades den tryckta utgåvan ner. Det digitala arkivet flyttades därför in här till Bike där du förhoppningsvis finner nytta av det.
Tekniska data

Motor 4-cyl, 4-takt, DOHC, 90 graders v-motor, vätskekyld
Borrning/slag 72/48 mm
Slagvolym 781 cm3
Kompression 11,6:1
Effekt (angiven) 110 hk/10 500 rpm
Vridmoment (angivet) 83 Nm/8 500 rpm
Bränslesystem Elektronisk insprutning
Kraftöverföring sexväxlad låda, kedja
Chassi Boxram och enkelsving i aluminium
Fjädring fram Teleskopgaffel 41 mm
Fjädring bak Enkeldämpare
Broms fram 296 mm skivor, trekolvsok CBS
Broms bak 256 mm skiva, trekolvsok CBS
Däck fram 120/70-17
Däck bak 180/55-17
Sadelhöjd 805 mm
Hjulbas 1 440 mm
Tankvolym 21 liter
Torrvikt 208 kg
Toppfart 250 km/h

Begagnatköp

Verkstadens dom: Ibland går voltregulatorn.
Det enda jag kan komma på som är modellrelaterat problem är att voltregulatorn kan gå sönder på en del exemplar men det är ändå rätt långt ifrån ett vanligt problem på VFR 800. De flesta som har en VFR 800 sköter sin hoj nära exemplariskt och kör ofta väldigt lugnt så därför brukar det inte vara några problem att köpa en långmilare. 10 000 mil är inte nödvändigtvis vägens ände för en VFR. Har den blivit omvårdad och servad som den ska och inte är körd onödigt hårt skall det inte vara något problem. Det är väl med VFR 800 som med alla moderna hojar, är just servicen ordentligt skött och boken stämplad skall man inte behöva ligga sömnlös om nätterna för att hojen inte skall hålla. 
Erik Wellton
Verkstadschef,
Hela hojen, Stockholm.

Handlarens råd: Slutkörda VFR finns det nog inga.
Att hitta fel på en VFR är normalt inte lätt. Åtminstone om vi talar maskinella brister. Klart en hoj kan vara misskött, men det tar sig sällan ut bara på det maskinella. Är maskinen sliten och ful är den nog också servad och underhållen med samma typ av kärlek. De tidigaste VFR 750 F kunde vara tävlingskörda och det avspeglade sig i borrade mutterskallar och avsaknad av centralstöd i vissa fall. Jag känner inte till något fall där någon tävlat med en VFR i modern tid, så just den biten skall du inte oroa dig för på 800:an. De flesta VFR är körda av pendlare och som touringhojar, och det kan innebära att det är många mil på mätaren. Men så länge de milen kompletteras av stämplar i serviceboken och hojen inte är orimligt sliten i övrigt skall det väl inte vara att bråka om. Någon motormässigt slutkörd VFR har jag inte hört talas om. 
Jonas Edling
MC-Säljare
MC-Varuhuset, Stockholm

 

Logga in eller skaffa ett konto för att kommentera
Stäng Prenumerera på vårt nyhetsbrev: