Bild
Nästa artikel

Ducati Hyperstrada / MV Agusta Stradale

Mc-test

Två charmiga, eleganta italienare med känsla för det mångsidiga gör upp. Likheterna är många, men de karaktärsmässiga skillnaderna avgör.

Det finns enorma skillnader mellan olika typer av motorcyklar, nischade för specifika ändamål. Sedan har vi motorcyklar som de här två, Hyperstrada och Stradale, som kombinerar flera egenskaper för en bred repertoar i en och samma hoj. Ur många aspekter har de lyckats, men rimligtvis måste vissa kompromisser ha gjorts. Hur passar dessa på nordiska vägar? Är de verkligen mångsidiga? Vilken av dem passar dig i så fall? Vi undersökte detta under ett par friska men soliga vårdagar. Båda modellerna verkar små och kompakta vid första anblick. Medan Stradale från MV Agusta är ny har Hyperstrada från Ducati längre erfarenhet på marknaden. Den sistnämnda blev tidigt tillgänglig i två versioner med olika sadelhöjder, men numera är det bara den högre som gäller och den ligger på 830 millimeter. Sadeln ger bra stöd och många mil på motorväg är inga större problem, den är skålformad och man sitter i en ganska statisk position. Positionen är upprätt men avslappnad. 

Stradale har en sadelhöjd på hela 870 millimeter vilket leder till en ökad känsla av att man sitter på cykeln. Sadeln är mycket bra, även om den ser tunnare ut än Ducatins. Man har större rörelseutrymme om man som vill köra aktivt – motardkänsla. Även här sitter man upprätt och avslappnat. 
Stradalen känns och är lite kortare än Hypern med en hjulbas på 1 460 millimeter mot 1 490. Man sitter också längre fram på MV:n vilket gör instrumenteringen svårare att se och det kan vara svårt att uppmärksamma varningslamporna. Instrumenteringen är också något mindre intuitiv än på Ducatin, men du kan anpassa layouten efter egen preferens och användningsområde. Skillnaderna mellan de två displayerna är annars mycket små, förutom att vi saknar växelgivare på Ducatin, något som Stradale har.  

Den största och viktigaste skillnaden är dock motorkaraktär, v-twin eller radtrea, vilket överskuggar alla andra olikheter och således blir avgörande för vilken som passar just dig bäst. Ducatin är utrustad med andra generationens Testastretta på 821 kubik. Twinnen levererar 110 hästkrafter vid 9 250 varv, den är stark och ganska rå. Effektkurvan upplevs som användbart linjär och utan överraskningar. Ljudet framkallar gåshud och mullret känns väldigt karaktäristiskt och exklusivt. Det finns tre körlägen att välja mellan; Touring för normal körning, Urban med reducerad effekt (75 hästkrafter) och Sport med mer krämig motorgång i Sport för aktiv körning. De tre körlägena ändras enkelt med en knapp på styret.

MV:n använder en cylinder till och har en radtrea på 798 kubik. Motorn känner vi igen från flera syskonmodeller och i det här utförandet levererar den 115 hästkrafter vid 11 000 varv i Sport-läget. I Normal och Rain är effekten begränsad till 90 hästkrafter. MV:n är motsatsen till det ilskna vrål Ducatin sprider vid acceleration. Här är det en långt mjukare upplevelse med en volym från avgassystemet som är ”snällare” mot omgivningen. Men allt eftersom varvtalet ökar gör även ljudet det och efter 6 000 varv kommer ett vasst yl till liv. En förtjusande akustisk följeslagare på långa svepande landsvägar.
Båda har sexväxlade lådor och MV Agustans är den finaste. Stradales hydraulkoppling har bättre känsla med Hyperstradans slirfunktion är stråt vassare. MV:n hardock ytterligare ett ess i rockärmen – quick shifter som standard. I vår körning där vi ständigt byter och jämför cyklarna blir det snabbt något vi saknar hos Ducatin. ­Bortskämda? Ja, garanterat. Båda våra duellanter är helt nya och knappt inkörda. Ducatins gång är något mer ojämn än på MV Agustan. Den elektroniska insprutningen är inte silkeslen, även den är avsevaärt mjukare i det mer timida körläget Rain, och här spelar definitivt motorkaraktären in. Vibrationerna från motorn är tydligare på Ducatin, särskilt på lägre varv. MV Agustan däremot kan upplevas som surrig, något som framför allt märks på motorväg på högsta växeln. 

I båda fallen är köregenskaperna minst sagt goda är därtill underhållande. De är lättkörda motorcyklar som är väl lämpade för både nybörjare och mer erfarna förare. Hyperstrada finns dessutom även i A2-version för yngre förare med färskt körkort. Fjädringsmässigt hanterar Ducatin ojämnheter den hårda vägen, medan MV:n å andra sidan är i mjukaste laget. Olika sätt att hitta en bra kompromiss men fabriksinställningarna står sig generellt sett bra. 
Ducatins framgaffel är en inverterad från Kayaba som inte går att justera medan MV:n har en fullt justerbar inverterad från Marzocchi. Båda använder en justerbar Sachs-enkelstötdämpare bak. Det är inte många plusgrader under duellkörningen och vi uppskattar allt vindskydd vi kan få. Som tur är har båda hojarna handtagsvärme, små men effektiva rutor, Stradalens går att justera, och handtagsskydd som visserligen inte är stora men styr undan den värsta fartvinden från händerna. Under aktiv körning är det MV Agustan som inger störst förtroende och känsla för underlaget, på kalla och fuktiga underlag är det ofta en fördel att ha en mjukare och mer följsam fjädring. För den som får för sig att åka grus är korta sträckor inga problem, även om det så klart inte är en favoritgren. Hyperstradan har Pirelli Scorpion Trail originalmonterat medan Stradale har sportigare Pirelli Diablo Rosso II. De mäter i båda fallen 120/70 fram och 180/55 bak. Design ligger givetvis i prioritet för dessa italienare och båda har enkelsving. Ett viktigt element för dessa sporttourers är packväskorna. Original medföljer två stycken och i MV Agustas fall ingår dessutom en enklare låsmekanism och integrerat bakljus eftersom väskorna skymmer hojens eget bakljus. Vill du ha toppbox är det tillbehörskatalogen som gäller. Efter fem dagar med våra duellanter är intrycket av bromsarna ett dött lopp. Båda har utrustats med Brembo-ok om skivor på 320 millimeter fram. Bak har Ducatin en skiva på 245 millimeter medan MV:n har en på 220. I praktiken fungerar bromsarna för de två mycket bra, både när det gäller effektivitet och känsla. Även när det gäller torrvikt är det lika – 181 kilo vardera. De delar också bensinvolym om 16 liter vilket duger väl för räckvidden. Pluspoäng till MV Agustans instrumentering som har bränslemätare, något Ducatin saknar. Dessa kompakta motorcyklar lämpar sig väl för våra nordiska vägar och kortare resor. För dem som ska ut på längre turer, möjligtvis med passagerare, kan det bli i värsta laget. Till pendling, långhelgsturer, längre buskörning och liknande passar de här två väl – även om vi pratar om kompromisser. 

Så, vilken motorcykel ska man satsa på? Design, teknik och härlig motoreffekt förenas i dessa hojar. MV Agustan har fler justeringsmöjligheter, djärvare design, växelindikator och en motorkaraktär mer passande inspirerad körning än Ducatin. Personligen anser jag att MV Agustan erbjuder mer motorcykel, utrustning och inte minst körglädje jämfört med Hyperstrada, i övrigt är motorcyklarna misstänksamt lika. Men så kostar MV Agustan också 15 000 kronor mer. Det är utan tvekan två bra motorcyklar och det är nyanser som motorkaraktär och sadelhöjd som kommer vara avgörande för den som står i valet och kvalet mellan dessa två. Så; ska ka det vara två eller tre cylindrar på din nästa motorcykel?  

Ursprungligen publicerad i Bike nr 06/15.

Hårdfakta

Ducati Hyperstrada
Pris    129 900 kronor
Motor    V2, 4-takt, vätskekyld
Slagvolym    821 cm3
Max effekt    110 hk/9 250 rpm
Max vrid    89 Nm/7 750 rpm
Hjulbas     1 490 mm
Sadelhöjd    830 mm
Vikt    181 kg
Tank    16 liter
Koppling    Flerskivig våt, slirkoppling
Frambroms    Två 320 mm, 4-kolvsok
Fjädring fram    43 mm USD
Fjädring bak    Sachs, justerbar

MV Agusta Stradale
Pris 144 900 kronor
Motor R3, 4-takt, vätskekyld
Slagvolym 798 cm3
Max effekt 115 hk/11 000 rpm
Max vrid 78,5 Nm/9 000 rpm
Hjulbas 1 460 mm
Sadelhöjd 870 mm
Vikt 181 kg
Tank 16 liter
Koppling Flerskivig våt, slirkoppling
Frambroms Två 320 mm, 4-kolvsok
Fjädring fram 43 mm USD justerbar
Fjädring bak Sachs, justerbar

Second opinion - Perfekt till vardagspendling eller kortare resor

Motorn i Hyperstrada får buskörarna bland oss att le. Här har inga kompromisser med motorn gjorts. Ducatin styr enkelt och stabilt och allt känns intuitivt. MV Agustan är ruskigt lätt att kontrollera och är något mer lättsvängd än Hypern. Krypkörning är löjligt lätt på båda. Med mina 188 centimeter måste mitt val bli Stradale, eftersom benens position där är betydligt bättre. Det är en nästan perfekt cykel för pendlande men passar även längre kurvtäta turer. Klass! /Kenneth Johannessen

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.