Bild
Nästa artikel

Cal Crutchlow – om att riskera livet som arbete

Reportage

Under Mugellos GP passade Bike på att snacka med en av GP-depåns frispråkigaste förare om snus, hushållsarbete och fritid. Och lite racing.

Cal Crutchlow är den första brittiska MotoGP-vinnaren sedan Barry Sheene vann i Sverige på Anderstorp för 35 år sedan. Det är riktigt stort. På ett blött Brno vågade britten välja en annan däckstrategi vilket gav honom vinsten flera sekunder framför självaste Valentino Rossi.

Cal Crutchlow beskrev efter racet det som den bästa dagen i hans racingkarriär. Det är en stor kontrast mot när vi mötte nummer 35 i början av sommaren på Mugellos GP. Då hade årets fem första race resulterat i tre krascher, en elfteplats och en sextondeplats. Brittens tuffa situation reflekterades tydligt i hans kommentarer till pressen efter lördagens kval där han kraschade och slutade 16:e snabbast.
– Jag kan inte säga något nytt, inget jag inte redan sagt alla gånger tidigare. Jag vet att teamet och Honda verkligen försöker men vi kommer helt enkelt ingenstans, säger han till en liten klick av depåns journalister innan det är Bikes tur för några exklusiva minuter.

Cal Crutchlow drar några lättsamma skämt om hojens prestanda och hur han hoppas nå framgång genom att låta den välsignas med vigvatten. Att tjeckiskt regnvatten skulle fungera bättre visste han inte just då. De närvarande journalisterna får sina citat och drar vidare till nästa teams presskonferens. När det är Bikes tur och Cal Crutchlow blir informerad om att det är en svensk tidning har han bara en fråga.
– Har du med dig snus?
– Tyvärr men jag har en flaska Akvavit på hotellrummet, svarar jag.
– Nej, fy fan…


Snusar du?
– Ibland när jag är stressad gör jag det.

Hur är det att vara en MotoGP-förare, få resa jorden runt och betalt för att tävla?
– Dagar som denna är det faktiskt det, värdelöst. Vi kraschade och hamnade långt bak på gridden. Men jag älskar absolut mitt jobb och jag tror varje MotoGP-förare älskar sitt jobb mer än du kan tänka dig. Om vi inte gjorde det skulle vi inte komma tillbaka och fortsätta år efter år. Och när du tröttnat slutar du, så har det alltid varit. Men överlag är det svårt att resa runt jorden, det är den svåraste biten. 

Hur får du ihop det med vänner och familj?
– Det är svårt, det är inte så lätt som vissa tror. Jag träffar nästan aldrig mina kompisar från barndomen för nu bor jag på en annan plats. Och det är svårt att resa hem igen när du redan rest mycket. Vi har 18 Grand Prix-tävlingar, plus 10 tester, plus media, plus framträdanden och kanske rentav en semester. Men jag har väldigt tur som får ta med mig Lucy, min fru, på racen.

Vad gör du när du inte är på ett GP?
– Jag cyklar. Jag åker hem, cyklar på förmiddagen och umgås med min fru på eftermiddagen. Och gör hushållsarbete, diskning, dammsugande och sånt.

Stoner körde på ”gone fishing”, blir det ”gone cleaning” för dig istället? 
– Haha, om det är så du vill säga det.

Hur kommunicerar du med ditt team för att utveckla och förbättra hojen under en GP-helg? Förutom att säga ”waaawaaawaaaaa”.
– De förstår såna ljud, de har varit med i många år och vet hur förare förmedlar sin känsla. Så att göra ljuden och armrörelserna fungerar, de förstår dem. Men de ställer så klart också frågor och du måste svara på dem. Du kan inte ljuga, de har varenda tabell med data som du kan tänka dig.

Hondan är en ökänt svår motorcykel att köra och vi har sett många krascher för RC213V-förarna den här säsongen. Är du någonsin rädd?
– I slutändan vet du att du mestadels är på gränsen och går du en tum över gränsen så ligger du på marken, som idag. Men vi är inte rädda, vi måste tävla och kan inte tänka på sånt. Händer något så händer det. Vi tänker inte på riskerna, vi tänker på att vi måste köra fortare och vi gör vad som helst för att köra fortare. Jag vet att det låter dumt men det är verkligheten.

Du har kört för de tre stora märkena Yamaha, Ducati och nu Honda. Vilka är skillnaderna mellan hojarna?
– Det är svårt för mig att säga för jag har regler i mitt kontrakt. Men ärligt talat var Yamahan väldigt smidig och lättkörd. Ducatin var en raket rakt fram och väldigt stabil under inbromsning. Hondan är i dagsläget svår att köra, som du kan se är hanterbarheten rätt knepig. Accelerationen och hastigheten på rakorna är inte heller den bästa.

Jag tänkte fråga vilken som var den bästa och sämsta hojen, men jag antar att det finns en regel i kontraktet angående det också?
– Yes. Men baserat på mina tidigare uttalanden kan du nog kolla upp det.
Kör du hoj på gata också eller bara bana?
– Nej, jag cyklar bara. Det är för farligt för mig att köra på gata. Jag vill köra fort överallt, jag skulle förlora körkortet och så är det bilar överallt. Men jag älskar verkligen motorcykeln och jag älskar att folk älskar motorcykeln. Om det inte vore för dem skulle vi inte kunna tävla.

Vilken är din största framgång i livet?
– Jag har tagit många pallplatser i MotoGP vilket alltid är en bra känsla. De som tävlar här är de bästa förarna i världen, utan tvekan. Men jag vann Supersport-VM 2009 och det var också roligt.

Och din största motgång?
– Jag måste säga att det här året inte varit lätt.

Vad vet du idag som du önskar att du visste när du var 15?
– Förmodligen hur man kontrollerar en motorcykel. Jag skulle inte läxa upp en 15-åring om livet, det måste de lära sig själva. Många tar olika vägar i livet, min väg är inte korrekt, inte någon annans heller. Du måste hitta din egen väg och jag skulle inte föreläsa för barn, jag hatade när någon gjorde det för mig.

Du firar fem år i MotoGP den här säsongen. Logisk följdfråga, vem är den bästa MotoGP-föraren att festa med?
– Jag vet faktiskt inte, jag är inte på så många av festerna. Men jag måste nog säga Jack Miller, han gillar att festa. Men jag har några bra vänner här som jag skulle tycka om att gå ut med, men mina partydagar är över. Det är svårt för mig att festa nu, för om jag börjar dricka blir det en katastrof. En blir till tjugo och sen ser du mig inte på en vecka för att jag är så bakis.

Avslutningsvis, fem snabba. Din favorit-svordom?
– Fuck, det säger jag nog mest av alla i
garaget.

Favoritbana?
– Svårt. Jag säger två. Den här, Mugello, och Brno. Sen Olton Park i Storbritannien också, så tre.

Favoritdrink?
– Hm. Okej, det är Vodka med en viss energidryck (Red. anm: som Cal Crutchlow inte får namnge för att han sponsras av ett annat märke).

Favoritljud?
– Min frus röst.

Favorit Manchester-spelare?
– Wayne Rooney.  
 

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.