Bild
Nästa artikel

Kvalitetstid i garaget

Redaxbloggen
En stunds stilla finmek med en nytvättad motorcykel är balsam för själen.

Det här med att meka. I min värld finns det två sorter. Den ena är den klassiska pundvarianten. Det kan exempelvis föranledas av ett haveri vid sämsta möjliga tillfälle eller så kan det vara vanligt skruvande under usla betingelser, som tidsbrist eller dåligt väder. Ett klassiskt exempel är att skifta hjul på bilen när det regnar strax innan man måste åka någonviktigstans.

Den andra sortens mek är väsensskild den förstnämnda. För det första är den oftast av onödig karaktär – alltså onödig för den som inte begriper det väsentliga i att skruva isär fyra flatslideförgasare på soffbordet bara för att kolla om de eventuellt behövde rengöras. För det andra präglas denna finmek av gott om tid. Tid att göra varje moment lite långsammare än vad som behövs samt tid att kunna vara sådär härligt onödigt noggrann. Tid att snöa in på detaljer som egentligen inte har någon annan betydelse än att kännas bra.

Ibland kan man se spår av andras onödiga noggrannhet. Och att skruva med en motorcykel där man ser att någon, troligtvis en ingenjör, gått loss och varit just onödigt noggrann, är en ren fröjd. Framför allt när man har gott om tid och kan ge varje detalj och aspekt av mekandet den omsorg och uppmärksamhet den förtjänar. Då blir det finmek deluxe.


Så var det igår när jag bytte olja i Ducatin. Monster var ju modellen som räddade märket från undergång och eftersom ekonomisk framgång stavas högre intäkter än utgifter – och Il Mostro var inte dyr för att vara en Ducati – är den alltså lite enklare och mindre påkostad än sina märkessyskon. Det gäller i synnerhet min hoj som är en Dark, det vill säga snikmodell på ducatispråk.

Jag var en smula orolig när oljepluggen skulle lossas. Kombinationen galvad bult, gjutaluminium och salt kan snabbt bli jobbig – jag räknande kallt med att det skulle kärva och jävlas rent allmänt. Men icke, den lossnade så fint så. Och inte var det någon äcklig förzinkad historia heller, det var en mässingsplugg.

Mässing är en fin legering. Vacker lyster och trivsam att jobba med då den glider lätt om det är skruvförband vi talar om. Och om du haft förmånen att handbearbeta mässing vet du att det är en fröjd att såga, fila och polera den guldgula metallen. Dessutom ligger en klump mässing fint i handen, densiteten är runt tio procent högre än stål och det märks, en pryl av mässing känns skönt gedigen.

Pluggen var inte bara av mässing, den var också härligt överarbetad och man kunde tydligt se att någon italiensk ingenjör lagt ner hela sin yrkesheder i att göra just denna oljeplugg extra bra. Kanske för att någon, 15 år senare, skulle vara knasig nog att verkligen uppskatta den, men troligtvis mest för sin egen skull. Trots att det handlade om en Monster Dark.

Det får vara hur det vill med den saken, oljepluggens utsökta utformning och funktion förgyllde hur som helst hela oljebytet vilket kröntes av tio minuters överdrivet noggrann rengöring och putsning av nämnda mässingsklump. Kort sagt en högtidsstund i garaget.

Kommentarer

#1
2013-12-30 22:16

Gott Nytt År på dig
Tut att det inte bara e jag som e sån......det trodde jag ett tag...
Dahn i Falkenberg

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.