Bild
Nästa artikel

Det är nog dags för vinterfoder i jackan nu

Redaxbloggen
Vinter och snö i all ära men det går inte att komma ifrån att det är ett betydligt större steg från plus 20 till minus 10 än från minus 10 till plus 20.

Kontraster är bra på många sätt, de skapar både tydlighet och ett perspektiv. Men de är inte alltid bra och huruvida de nu är bra eller inte styrs ganska mycket av från vilket håll man närmar sig omslagspunkten.

Som när jag förra veckan åkte till Mallorca för S1000R-provkörning. Skillnaden i framför allt temperatur men också det allmänna vädret var en trivsam kontrast. Själva övergångseffekten var dock snabbt övergående och jag acklimatiserade mig snabbt till knappa 20 grader och sol.

Annat var det när jag kom hem igen. Skillnaden, kontrasten, var lika trivsam som ett hårt nyp i näsan. Den enda förändringen mot när jag lämnade Sverige ett par dagar var snö på marken, snö som jag dessutom efterfrågat, men det här med väder och i synnerhet temperatur är väl som midjemått – så länge som förändringen kommer smygande märker man det knappt men går det undan gäller det också att det går åt rätt håll för att det inte ska bli plågsamt.

Men igår blev det just det – plågsamt. Jag rullade upp ur redaxgaraget, med handtagsvärmen på max, och ut i vinterkvällsmörkret. En klar dag hade blivit till klar kväll och den molnfria himlen släppte effektivt ut jordvärmen i världsrymden. Eftersom det här med färddator och en massa flotta finesser inte var uppfunnet till vanliga kåplösa hojar år 2000 susade vi hemåt i ovisshet kring den rådande temperaturen.


Det första jag reagerade på var att det kändes oväntat halt – har de inte saltat? Därefter trodde jag att handtagsvärmen kanske gått sönder men eftersom de fem röda lysdioderna gnistrade så fint förkastade jag den teorin. Sen domnade tummarna, tätt följda av lillfingrarna. Som tur är så har jag inte speciellt långt hem, cirka tre mil, men den sista milen dominerades av två tankar. Den första var att Ducati borde ha byggt Monster med en biffig front, minst lika stor som en rejäl Pichler-kåpa – knappast snyggt men väldigt vindskyddat. Den andra var att det troligtvis var dags att sätta in fodret i jackan. Det är något jag borde gjort för länge sedan men den som kan sin bondepraktika vet att man ska frysa in hösten och svettas in våren. Men man kanske kan anse att hösten är slut nu.

I morse var det tack och lov varmare och nålen utanför köksfönstret pekade stadigt på två minusgrader, samma nål som kvällen innan nosat på minus tio. Däremot snöade det rätt rejält vilket innebar att det mesta av utsikten genom visiret utgjordes av saltblandat snöslask. Men jag frös inte.

Så fort kläderna torkat ska jag stoppa in fodret i jackan, jag kanske lyxar lite och stoppar in det i byxorna också. Jag har dessutom för mig att det ligger ett par gamla styrmuffar i garaget som David Johansson glömde där när vi åkte på testresa till Normandie för två år sedan. Om jag hittar dem så kommer jag att betrakta dem som mina, åtminstone fram till i vår.

Kommentarer

#1
2013-12-12 14:59

Om du fryser om tummarna hjälper inga handtagsvärmare i världen.
Min personliga åsikt är att handtagsvärmare funkar bäst sent på hösten och tidigt på våren. All annan verkan från dem är mest för att värma styret...
Vill du slippa frysa är handtagsmuffar antagligen mest värmeekonomiskt. Men eftersom du faktiskt köpt en Ducati tvivlar jag på att du kommer att gå den vägen.
Återstår elektriska handskar. T.o.m. en Ducati borde orka driva ett par Ultimate Heated Gloves. ;-)

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.