Bild
Nästa artikel

Finalen på Valencia

Pontus Duerlund

Final racet på Valencia

Lång men läsvärd rapport som jag hoppas ni tycker om.
Sista deltävlingen i serien är förbi och jag flög hem till Sverige med ett leende & skön känsla i kroppen, här kommer några ord och tankar ifrån finalen.

Fredagsträning och två 40 minuters träningar stod på schemat, första passet kändes direkt ganska bra men visst fanns de lite rost i kroppen som snabbt skulle försvinna. Flytet i körningen och sena bromspunkter fanns med mig men obehagliga chassi vibrationer som tog fokus ifrån mitt huvud under första friträningen. Dagens andra och sista träning gick sent på eftermiddagen och solen var på väg att lämna sin topp, med relativt dålig sikt och stark bländande solstrålar i ögonen så var de inte någon som förbättrade sig något särskilt under träningen men jag låg i och malde varv och referenspunkter. Vibrationerna var betydligt mindre och felet satt troligen i hjulen men efter hjul skifte så ville det inte försvinna och det fanns fortfarande någonting som låg och irriterade min koncentration. Fredagen avslutades med bra körning och många varv där jag hittade ett bra flyt samtidigt som jag förbättrade mina bromspunkter några meter senare med högre bromstryck än vanligt, 

Kvaldag och Lördagen bjöd på fint väder som vanligt.
Samma tider som gårdagens träningar men nu var tiden inne för att sätta två snabba varvtider punkt slut, Hittade ytterligare lite fart och slipade mina varvtider tiondel för tiondel men målet var fortfarande en sekund ifrån vad som visades på klockan. 40 minuter går fort när man har roligt och kval nummer ett var över snabbt, jag fick 17 snabbast tid utav totalt 30 förare vilket var bra men målet var fortfarande en sekund snabbare. Andra kvalet gick som sagt samma tid på dygnet och solen var även på fel plats vid detta tillfälle men lika för alla tänkte jag och gick ut med nya däck. Femte varvet satte jag en låg 1,39 tid men jag skulle givetvis längre och fortsatte laddade på nytt, strålarna i ögonen och många förare på banan resulterade till många varv som inte blev något rekord på, tog ett depå stopp och testade en hårdare dämpare bak för bättre styrning och bra fäste. Chassit blev ostabilt men svängde när jag bestämde, hårda & sena inbromsningar fick cykeln att bli instabil och tappa kontakt med banan baktill lyckades inte fila vidare på tiderna och gjorde ett sista stopp för att få cykeln lugnare in i sväng men resultatet blev inget tjoho men jag lyckades att ta en placering och slutade dagen som 16 e förare i kval 2

Tävlings dag och nervositeten kommer som en örfil
Femton minuters warm-up med solen som inte värmde speciellt mycket, fyra grader i asfalten på banan och fästet var på någon helt annat ställe. Flera förare gick i backen och några rekord tider fanns inte på kartan, min känsla var bra men jag var fortfarande orolig över de små vibrationerna i motorcykeln och de minskade oroligheterna vid inbromsningarna. Tillsammans tog vi ett beslut ihop med en VM tekniker från 42ins. Logging studerades länge och noga för att hitta en inställning som hjälper mig men inte förändrar för mycket, swing vinkeln ändrades någon enstaka grad för att bibehålla bakhjulets kontakt med banan vid hård inbromsning samtidigt som cykeln tillåter mig att kunna svänga skarpare med samma hastighet som tidigare i racet som nu skulle starta. Lamporna lyste knall rött och hjärtat bankade i bröstet innan jag dumpade kopplingshandtaget och racet var igång, hyfsad start och var med i första sväng men fast besluten om senare inbromsning än föraren framför mig till kurva två som genomfördes perfekt. Låg nu bakom en förare från petronas teamet samt Daniel Saez som tagit steget ner ifrån SBK till Fim-Cev. Varven flög förbi och jag låg så nära inpå jag bara kunde tills dom båda lyckades bromsa bort sig intill andra kurvan i duell, smet förbi på inners och hade nu sikte på fd Moto3 GP föraren Karel Hanika som är en väldigt rutinerad förare med mycket körtimmar i kroppen. Tre varv låg jag med bakom i samma tempo men tappade tiondel efter tiondel varv efter varv. Någon från toppen gick omkull på inlednings varvet i kurva fyra samt en till förare som tappade fästet i kurva sex gjorde mig till 11 föraren utav 30 startande det gav mig en extra gnista och jag försökte öka mitt tempo utan resultat, cykeln styrde som jag ville och vibrationerna fanns inte i racet men det oerhört hårda och sena inbromsningarna fick cykeln att blir mer instabil samtidigt som jag började bli trött. Fem varv återstod och jag kämpade för att hålla mig kvar i sadeln, Daniel Saez närmade sig sakta och jag gav allt för att se målflaggan före honom, Xavier Cardelus fick problem och tappade mycket tid när jag passerade honom ut på start & mål för att inleda de sista varven. Daniel Saez var i bakhjulet på mig och tog mig några kurvor senare, jag hängde på honom så mycket det gick men blev för het och gjorde ett misstag som skapade en lucka mellan oss. Xavier Cardelus hann aldrig ikapp mig innan racet var över och jag tog målflaggan som 12 förare! 
JXavier

kort sagt så är jag nöjd med helgen och racet i sig, synd att det inte var mer fighter och kontakt men tempot var inte riktigt lika högt som önskat. Jag är oerhört glad och lycklig för att genomfört två säsonger i en såpass tuff och ekonomi krävande klass, utan all hjälp ifrån trogna sponsorer, familj & vänner hade det aldrig varit genomförbart. 

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.