Bild
Nästa artikel

Summering av Triumph Seeking Explorers i Marocko

Joakim i Marocko
Efter tio dagar på vägarna i Marocko och 290 mil senare kan jag konstatera att landet i norra Afrika hade mer att erbjuda än den bild mina fördomar hade målat upp.

 

Tanken att varje dag skriva ett inlägg här på bloggen lät bra när jag i Sverige bestämde det, men under resans gång och redan första dagen märkte jag att det inte var det lättaste. Långa dagar i sadeln och problem med internet gjorde att den tid man hade på kväll och morgon prioriterades till annat. Men jag lägger upp en liten summering av resan. Det blev även ett ganska hårt test för den utrustning jag testade förutom nya Tiger 1200 Explorer. Vi körde alla i Triumphs nya Kalahari kläder, deras vattentäta offroadstövel och Adventurehandskar. Ganska intressant att ge sig ut på långresa med helt nya kläder, när man inte vet om det passar. Likadant var det med min nya hjälm som jag inte hade hunnit använda något innan.

Resan började ju med en natt i Malaga där vi fick utrustning och hojar. Första morgonen lämnade vi vid halv nio i lite lätt regn och vi körde alla ner söderut till hamnen i Algeciras där vi bordade färjan för en 45 min resa till Ceuta.

Efter att ha lämnat färjan körde vi fyra kilometer till tullen där vi blev stående i ett par timmar. Passen lämnades ifrån och vandrade fram och tillbaka mellan oss och tjänstemän på plats med ett oväsen av biltutande och hetsigt skrik från folk som köar i bilar. De två guiderna från Edelweiss, Michael och Christoph skötte det hela mycket elegant och man märkte deras vana att vara guider. Den första biten efter färjan är fortfarande Spanien men efter tullens sista bom är vi äntligen på Marockansk asfalt.

På väg till vår första natt i Chefchaouen stannar vi för en te med mynta på en liten restaurang vid havet. Staden är en liten bergsby med små trånga gränder och blåmålade hus. Vi bodde på ett heltrevligt litet hotell som heter Casa Hassan och efter en franskinspirerad croissantfrukost morgonen efter drar vi vidare mot Ifrane. I Ifrane fick vi för första gången chans att testa Explorern på grus. När vi kom fram till hotell Chamonix stannade några kvar och en grupp av offroadsugna stack iväg igen och körde ett par mil på en gammal traktorväg. Trots däck som är mer för asfalt kändes Explorern mycket stadig på gruset. Två personer tappade sina cyklar på stigen, men det var inte första gången och definitivt inte sista. Tillbaka på hotellet samlades vi i baren och kollade dagens filmklipp från våra kameror på Berts iPad.

Dagarna var långa och när man kom fram till hotellen fanns inte mycket tid över än till att byta om och samlas för middag. Boende höll mycket hög kvalitet på hela resan och hotellen hade lite väl många stjärnor kan tyckas när man ramlade in med skitiga mcstövlar.

Körningen dagen efter Ifrane blev på smala vägar uppe i Atlasbergen med en hel del snö bredvid vägen och på vissa på partier även på vägbanan! Vi stannade till i en cederskog och fotade nyfikna apor och vägarna blev hela tiden bättre och utsikten med snötäckta berg och djupa dalar blev bara häftigare hela tiden. Pauserna låg ganska tätt med någon timmes körning mellan varje. En av höjdpunkterna den dagen var en gammal belagd väg men med stora potthål som man kryssade emellan och här trivdes både jag och Tigern.

Tredje natten spenderades i Afourer på hotell och de sista timmarna innan vi nådde fram låg vi på vägar bestående av nästan enbart långa raksträckor genom öknen. Här kom farthållaren väl till pass och det var riktigt behagligt att sitta bakom den stora vindrutan och bara slappna av och njuta av vyerna. Farthållaren fungerar smidigt men hastigheten hålls inte alls lika exakt som på en bil, den svängde ganska mycket ovan och under inställd fart.

Fjärde dagen inleddes som vanligt med en kort briefing där guiderna berättade vad vi hade att vänta av dagen. Vi började med att leta oss upp i bergen på snirkliga vägar där man som vanligt fick ha koll på getter som rörde sig längs och på vägen. Vi gjorde en avstickare till ett ställe som heter Ouzoud och där det finns ett stort fint vattenfall, där vi hade lunch men innan det gav vi oss ut på en riktigt kurvig smal väg och fotade.

Den italienska fotografen Alessio som var med körde en egen hoj och han åkte ofta i förväg och ställde sig på lämplig plats och plåtade när vi åkte förbi och ibland körde vi fram och tillbaka för att få till bra bilder. Allt sådant här tog givetvis tid och var en orsak till att vi anlände sent till hotellen.

Väl framme i Marrakech trixade vi oss fram genom den täta och hyfsat röriga trafiken. Vi höll oss i två grupper med varsin guide när vi körde.

Efter ombyte och dusch tog vi taxi tillsammans med en lokal guide och åkte ner till stora torget, där man förr högg huvudet av folk, och åt middag vid ett matstånd. Där var det livat och som vanligt kunde man njuta av ljudet från mopeder och folk som gapade och skrek åt varandra.

Maten har varit god med mycket grillspett och marockansk Tagine, en lergryta fylld med grönsaker och kött. Fransmannen i gänget tipsade mig även att prova sniglar som såldes som snabbmat vid ett stånd. Här kom en tiggarkvinna fram till mig och ville ha pengar och jag köpte henne en skål med sniglar, men det var hon inte så förtjust i så hon bad försäljaren om en halv skål så hon kunde få pengar också.

Efter Marrakech blev det av mot Boulman Dades. På vägen dit valde några av oss att åka bredvid en bro och korsade istället vattnet under. Jag och Spanjoren Alexis körde över ett par gånger fram och tillbaka medan kamerafolket fotade och filmade.

Vidare under dagen körde vi uppför Atlasbergen längs helt underbara slingervägar och hela tiden hade man en perfekt vykortsvy av snötäckta berg och rasande raviner. Stupen längs vägen, som ofta saknade räcken eller mur, gjorde att man ibland körde lite extra lugnt. I många kurvor var skyddsräckena borta och man kan ju undra varför. Jag hade aldrig tid att stanna och kolla om det låg lastbilsvrak nere i dalen. Vi körde på vägar 2000 meter över havet.

Efter Boulman Dades styrde vi mot Erfoud och den här dagen tog vi Explorern på en avstickare som guiden Michael hade pratat om och som han inte var säker på om vi skulle ta på grund av den svåra terrängen. Det är bland annat en uttorkad flodfåra där man följer en stenig stig. Vi var fem stycken inklusive fotograf och Trevor från Triumph som valde att testa. Michael hade tio dagar innan kört sträckan men med en BMW GS 650 och tyckte den var svår, så vi såg alla fram emot att se hur 259kg Tiger med landsvägsdäck och packväskor skulle bete sig.

Svaret blev att det gick alldeles utmärkt. Det var tungt och det krävs koncentration men hojen är väldigt lättkörd även utanför vägen. Antispinn i läge två var ok, det tillåter lite hjulspinn vilket ger lite mer kontroll men samtidigt hjälper det att spara på bakdäcket mot vassa stenar.

Vi körde ett par timmar över berget och nådde en höjd på 2800 meter innan vi mötte resten av gänget för lunch på en restaurang som låg mitt i en klyfta i berget. Här trängdes vi även med en Marockansk Gold Wingklubb som var där samtidigt.

Efter sex dagar i sadeln var det skönt med en vilodag i Erfoud. Vi lämnade vårt hotell och körde ett par mil till kanten av Sahara där världens högsta sanddyn finns och några av oss följde med på kamelrygg upp för sanden. En annan valde dock att slappa vid poolen.

Efter en lång vilodag som även innehöll lite grusbus utan packväskor i sanden vid hotellet stannade jag, Russ från Kanada och Björn från Schweiz till i staden för en te. Alltid trevligt att köra på egen hand och vi fick chans att testa strålkastarna på vägen hem efter långa prutförhandlingar hos en souvenirförsäljare.

Resans längsta etapp stod på tur och efter vilodagen i Erfoud körde vi 42 mil norrut till Fes och vägen dit var som vanligt extremt underhållande och trots den långa sträckan var det lite tråkigt att komma fram på kvällen.

Temperaturen var för det mesta riktigt behaglig och jag körde hela tiden utan att ha fodret i kläderna. På morgnarna var det svalt och inte långt ifrån nollgradigt. Jag var en av få som inte hade handtagsvärme och det hade varit intressant att testa den.

Kalaharistället som vi åkte i fungerade mycket bra. Bra ventilation och höll vindtätt utan att dra någonstans när det var kallt. Jag tog ur det inbyggda ryggskyddet direkt och körde med ett separat. Det vara bara jag och tyska Torsten som gjorde det. Jag körde även med egna knäskydd. Under långa körpass kan jag lika gärna kosta på mig besväret att klä på mig separata skydd för de skyddar så mycket bättre.

Hjälmen, en Arai Tour X3, fungerade ruskigt bra. Tyckte den var mycket bekväm, dock fick jag ont i pannan första dagarna. Den borde nog ha varit något större, men efter ett par dagar satt den bättre och kändes perfekt för en sådan här resa. Vindrutan gjorde att jag fick i princip ingen vind på hjälmen men den kändes helt ok vid stående körning och jag stod upp ganska ofta.

Jag körde nästan uteslutande med öppet visir. På slingriga bergsvägar med mycket växlingar varvat med fullgas ville man inte stänga ute det fina ljudet och med den stora vindkåpan vi hade fick man inte mycket blåst på sig när man satt ner. Jag brukar åka med Velodrom glasögon och jag tänkte att de skulle få en chans att testa sig ordentligt i Marocko och modellen Kairo var det par jag använde hela tiden, för de satt perfekt och gav ett mycket fint skydd mot vinden. John från Nederländerna var mycket nöjd med ett par han fick låna.

I Fes bodde vi på ett fem-stjärnigt hotell och njöt av en kall Spécial pilsner med utsikt över staden och dagen efter fick vi en guidad rundtur i medinan och fick se bland annat ett garveri där man utomhus i stora lergropar tog hand om skinn i lukten av ruttet kött. Vilket passade ganska bra ihop med alla sopor och förfallna hus.

Resans näst sista rutt på Marockansk mark var på slingervägar tillbaka till Chefchaouen för en andra natt på samma mysiga hotell. På vägen hit fick Australienska Graeme en stor sten kastad på sig av några härliga killar som stod längs vägen. Som tur var träffade stenen cykeln, och slog sönder tanken, och inte honom. Vid flera tillfällen bromsade jag till för att det stod ungar på vägen och ganska ofta siktade de med träpinnar och stenar mot en som gjorde att man hukade till.

När vi gled in i Chefchaouen var den även en kille som gick fram och sparkade till Kims hoj så att hon nästan ramlade omkull. Förbaskat trevligt folk i Marocko.

Resan kan summeras med att är man ute efter perfekt hojkörning varje dag med underbar utsikt över fantastisk natur kunde det inte ha varit bättre. Edelweiss som höll i programmet gjorde det mycket bra och guiderna var pålästa.

Alla 17 hojar tog sig i mål utan problem om än med en och annan skavank efter lite marksyningar. Det enda som hände min Explorer var en buggla i hasplåten och att kontakten för sidostödet fick sig en smäll. Det kändes tråkigt att behöva lämna ifrån sig Tigern en lagerlokal i Málaga.

Jag laddade på riktigt hårt även på ojämnt underlag och med nästan tre kilos däcktryck fick hojen det ganska tufft men arbetade ruskigt smidigt och utan att slå och klånka. Skulle jag välja en cykel i den klassen skulle det stå mellan Super Ténéré 1200 eller Explorern. Nu har jag bara kört BMW GS 1200 och Yamaha Super Ténéré 1200 under korta provkörningar, men motorn i Explorer är svårslagen. Hojen är tung men kan man låta bli att köra fast lera märker man inte av den värst mycket. 800XC är dock mer min typ.

Vad gäller Adventure handsken och stövlarna fungerade de mycket bra. Jag tyckte dock fingrarna var lite korta i handsken och stoppningen kunde följa med ut när man var svettig. Stövlarna satt bra men en del klagade över att de skavde. Jag kan tycka att den är lite väl krånglig att sätta på sig för att vara en vanlig vardagsstövel mer än en ren crossmodell.

Jag sitter nu och undersöker hur man smidigast kan få ner motorcykeln till Gibraltar. Vore skönt att slippa köra nästan 4000 km till färjan. Men att ha tillgång till så läcker körning bara 45 minuters båtresa från Europa gör att man vill tillbaka.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.