Bild
Nästa artikel

Att ta sig upp ur en formsvacka

Endurobloggen
Efter 24-timmars är det som om jag hamnat i ett svart hål av jobb och familjeprylar. Måste hitta inspirationen för att ta mig ut ur det.
Mannen på bilden har ingen formsvacka – men jag tyckte den symboliserar min känsla just nu.

Kanske blev det litet overload efter Gripendygnet i Strängnäs. Ingen kan påstå att det var sådär förbannat kul i lerhalkan precis hela tiden. Och när jag tvättat klart motorcykel, stövlar, kläder, campingprylar - så kände jag mig ganska färdig med enduro som sport. Bordtennis kändes som en lagom sport rent materialmässigt.
Dessutom måste familjen få sin tid så nu har jag inte kört på tio dagar... Har haft mycket jobb senaste veckan och det kommer jag att ha ett tag till framöver, men innerst inne vet jag att det blir bättre om jag bara kommer ut och kör lite. Få saker är så bra som endurokörning när det gäller att rensa skallen. Samtidigt så brottas jag med tid för service och allt annat just nu. 

Tyvärr tappade jag ju min LEDX på Gripendygnet annars är ju nattkörningar ett trick för att trolla fram litet mer tid. Samtidigt så shar jag ett helt kit med lampor från Baja Design liggandes i garaget som jag bara måste löda till kontakter för. De ska nämligen testas inför nästa nummer av XBike – vår specialtidning om offroad och enduro. Tyvärr är ju ena polaren fortfarande skadad och vis av erfarenhet vet jag att det då också blir färre träningspass. Man triggar ju annars varandra. 

För att tagga till måste jag nog hitta en ny utmaning att sätta upp som mål. Ett tag funderade jag på att köra Hard Race Enduro i Lidköping den 7 oktober som Patrik Erlandsson är med och arrangerar men det blir litet svårt med tiden. Jag får prioritera tävlingar för att få det att funka med familjen och just nu tänker jag nog prioritera att köra VRM-klassen under finalen av Enduro SM, som kommer att gå i Bollnäs. Jag är medveten om att jag antagligen kommer att komma sist i klassen men någon ska ju göra det också. Å andra sidan var det kul på tävlingen i Vingåker och jag blir ju knappast bättre på Typ 1 enduro om jag bara sitter hemma och gnäller, eller hur? Någon kan säkert argumentera att det är pinsamt att komma sist, men jag brukar resonera som att det alltid är bättre att delta och förhoppningsvis lära sig något. Om ni frågar mig borde fler testa att köra andra tävlingar än de stora långloppen.

Vi får se vad det blir. Det ska ju hinnas med en hel del annat också. Just nu känner jag mig mest bara trött och oinspirerad. Kan i och för sig ha att göra med att jag har en 5-månaders hemmam som ser till att jag som mest sover i tvåtimmarspass. Kanske kommer jag att tacka honom under nästa års Gripendygn då jag klarar hela tävlingen utan sömn? Man blir ju bra på det man tränar på...

En härlig detalj från förra veckan är att efter inlägget om Endurons Dag på Bosön så fördubblades antalet anmälningar på 24 timmar och någon dag senare var det fullt. Det finns kraft i social media! 387 likes, 50 kommentarer med taggningar och 64 delningar gav grym räckvidd för inlägget. Kul att man kan hjälpa till när Svemo anordnar ett evenemang med så här bra program.